U-red
Helgen som har varit var lite annorlunda. En vinkväll med den lilla flygvärdinnan på fredagen och på lördagen så var det dags att gå på Liseberg och titta på julpyntningen. Jag och killen började med en öl och räkmacka på Gothia towers. Det var ju inte vilken räkmacka som helst utan räkmackornas roysroys. My gaaad vilken macka. För det priset hade man iofs väntat sig något stort, men detta var ju helt otroligt. Man rullade ju därifrån, ca 45 min sen till vårt möte med e andra paren som vi skulle möta på våran “parkväll” som jag vet att killen hade sett fram emot... Men när vi kom dit visade det sig att det bara var ett annat par där och det råkade vara vårt favvo par.
När jag gick in genom de stora grindarna till Liseberg frågar killen plötsligt:
Vad är det för datum i dag?
22e svarar jag (lite nöjd över att jag för en gång skull har koll på vad det är för datum, mycket tack vare “killens” klocka som numera hänger på min arm och som visar datum)
Hmm, och här är vi.
Det var då det slog mig, det var inte ens december ännu och här går vi och kollar på julpynt. Hjälp!!, Vi har förvandlats till en av dem!! Paren som väljer att gå och titta på julpynt en lördagskväll i november redan istället för att göra något annat kul. Vad är det för fel på mig/oss. Det är jag som alltid har muttrat varje år när jag gått på bla IKEA i oktober och ser att de redan har börjat sälja julpynt.
Varför kan de inte vänta till december med att sälja julpynt? Måste man börja så tidigt? Det förstör ju hela grejen, julen skall ju vara i en månad och då är det en väldigt speciell månad, det räcker ju!!
Och vad gör jag nu?? Trängs med en miljon vuxna, barn och pensionärer på Liseberg och fryser häcken av mig. Principfast? Jag? En förrädare snarare..
Kvällen slutade i alla fall med en utgång med mina kompisar och killens. Klockan tre var vi hemma och planerna som vi (jag) hade om en tur till ett stort köpcenter som ligger ca 9 mil söder om Gbg var ju bara att glömma. Och jag som hade tjatat så. Kan säga att killen var inte det minsta sugen på att åka till “helvetet på jorden” som han kallar det. Så det var bara att ligga hemma och kurrera den hemska baksmälla som drabbat en. Det sista järnet klockan tre i baren kändes kan jag lova..
Men gissa vart vi åkte på måndagen =) Efter att ha mutat killen med div tjänster så bar det av. Vi klarade oss med nöd och näppe förbi de tyska turisterna som anlänt i sina bussar och alla pensionärerna med mord i blick med siktet inställt på damavdelningen (vi vågade oss inte ens in där).Det finns nog inget farligare än dessa utrustade med kundvagnar. Tre timmar senare rullade vi sakta ut därifrån, svettiga och utmattade med en välfylld kundvagn (80% var mitt). Vi han tom vägen om skobutiker(na) innan vi åkte hem..
en dag avklarad, en kvar innan jag lämnar skolområdet för denna veckan..
Jag överlevde gårdagen utan åkommor. Nu skall jag iväg igen, funderar på att ta med mig antibakteriellt medel för att smörja in händerna för att på så sätt rena dem lite då och då och även en flaska vodka för att rena insidan lite då och då. Jag har inte tid att drabbas av vinterkräksjukan nu..
Hjälp!!
Det går en släng av maginfluensa i klassen och troligtvis på hela universitetet.. Två stycken i vår lilla grupp av fem ligger hemma med diverse läckage av kroppsvätskor. Detta är inte så bra eftersom vi just nu jobbar med vår hemtenta i grupp och är det så att man missar den så blir det salstenta i stället och det, det vill man inte ha. Vi skall sitta fram tills 20.00 i kväll så vi är säkra på att bli klara även om ett par till åker på det. Nu till problemet. Toaletter är en stor smittkälla så dem kan man inte använda på resten av dagen/kvällen (bara 7 timmar kvar, PUH!) och alla människor man möter ser jag på som möjliga smitthärvor. Detta kan bli en lång dag...
Är det någon där uppe som inte vill att jag skall komma hem eller vad är problemet? Jag har ju varit snäll flicka i det sista..
Sitter just nu på bussen på väg hem. Bussen stannade precis i Mjölby och det, det är ingen spännande stad. Tar knappt någon tid att åka igenom. Man passera skylten "välkommen till Mjölby" tittar snabbt till höger och sedan snabbt till vänster för att hinna se allt och sedan kommer skylten "välkommen åter". Det är vad jag kallar en liten stad, och det bästa av allt, dialekten (jag är lite upphängd på dialekter som kanske märks) , de pratar tom värre än vad de gör i Linköping..
Ok åter på motorvägen, spöregn, kallt och höst ute. Då är det ganska skönt att sitta inne i en varm buss och knappa på datorn eller kolla på film som jag snart skall göra. Men först måste jag berätta om min fantastiska morgon. Eftersom jag är optimist (eller snål) så brukar jag köpa mina biljetter samma dag eller tidigast dagen innan, tycker inte om att planera. Denna gången valde jag att boka min biljett samma morgon som jag skulle åka Men så tänkte jag inte på att det är fredag i dag vilket innebär att ca halva Sveriges befolkning skall förflytta sig från Stkhlm till Gbg och detta görs helst med hjälp av tåget. Och det kan man ju räkna ut vad det innebär, jo att alla jag-är-en-fattig-student-så-därför-får-jag-resa-billigar-om-jag-väntar-till-sista-minuten-biljetter var slut, och alla andra biljetter för den saken skull. Det fanns en förstaklassbiljett vid helt fel tid kvar. Så det var bara att gilla läget och boka en bussbiljett i stället.
Planen var att jag skulle gå på yoga i morse eller ta ut Ronja på en långis och sedan packa och åka vid ett. Men nej, vaknade sju, insåg att bussen gick vid nio, skulle packa och sedan gå ner till stationen =ca 40 min promenad. As if!!!! 50 min innan bussen gick drack jag kaffe och sminkade mig i underkläderna, väldigt stressad. 30 min innan bussen gick sprang jag ut genom dörren i leggings, stor tröja, stövlar och höftlång jacka och inser att det regnar men att jag inte har tid att springa upp efter ett paraply. Så det var bara att återigen bita ihop och försöka gilla läget. När jag kom bort till busshållplatsen så inser jag att promenera är bara att glömma, kollade bussen och inser att jag precis missat en och tar jag nästa så har jag 5 min på stationen innan min buss hem går. FAN!! Bussen kommer i alla fall, går på och skall stämpla kortet då det tjuter ur maskinen och det står "LADDA", prövar nästa kort och samma sak där, då visar det sig att jag saknar 40 öre på ena kortet och 60 öre på det andra för att kunna komma ner. Chauffören försöker slå ihop korten men det funkar inte och klockan tickar. Vanligtvis brukar dessa faschistiska chaufförerna slänga av en utan att blinka om man inte har ett giltligt kort när man går på, men denna var snäll så jag fick smsa biljetten. Hann ner på stationen och sprang bort till min buss med en hel minut till godo. Jag måste säga att mitt löfte att sluta stressa går väldigt bra hittills. Men nu sitter jag här.
När jag landar i Götet blir det lunch på stan och sedan skall jag bort till en av brudarnas salong för en väl behövd massage och champagne och sedan kommer L och får behandling innan vi alla beger oss hem till L&S där det blir sushi, vin och skvallerkväll med brudarna.
I morgon kommer min honey hem från Dubai, äntligen!! Det var två veckor sedan jag såg honom sist. Gissar på att det blir en utgång med han och hans gutta boys på lördag, brukar sluta illa..
Jag går och cyklar
Hmm.. Jag var på spinning i dag. 75 minuter. Jag "brukar" numer (jag återupptog spinning för första gången på tre år förra veckan då jag gick på två 60 min och i förrgår gick jag på 45 min) gå på 60 minuter men i dag så tänkte jag att nu skall vi prova på något nytt. Hur illa kan det vara? Det är 15 min längre än det jag gått på innan. Eller? Sagt och gjort, satt kvar i skolan i ett par timmar efter refpasset för att sedan klockan fem bege mig ned på gymmet, det ligger på campus.. När jag bytt om begav jag mig bort till spinningsalen med skorna i handen och eftersom jag var först och egentligen har slutat med spinning så valde jag en placering längst bak i salen, dels för att min kondition kan liknas med en 80 årig storrökares och dels för att fläkten pekade åt det hållet. Helt plötsligt börjar det ramla in kvinnor som ser ut som män, långa, smala seniga, bröst- och höftlösa kvinnor. Sedan börjar männen ramla in. De såg ut som maratonlöpare hela bunten. Långa, seniga och alla iklädda spinningbyxor med matchande överdelar. Det var nu jag började fundera på om detta kanske inte var en så bra idé. Alla som kom in verkade löjligt fitta i sina outfits (ja jag har ett par spinningskor, men de påminner om en kvarleva från 1800-talet och införskaffades då jag var ung och gick kanske en del på spinning). Jag insåg ganska snabbt att den platsen som jag tagit kansek var avsedd för någon annan. Alla killar som kom in gav mig en suspekt blick innan de såg sig om i rummet efter en lämplig cyckel. Jag kände i luften att något inte var bra och det var då de slog mig. Jag satt på "killarnas rad" så hade det vart på de tre andra passen jag var på. Men so what, fuck it, nu satt jag där.. Passet var ganska kul och man var bra sliten efteråt. Tror kanske att detta an bli ett stående inslag i mitt liv.
Notering till mig själv
*Inte använda string nästa gång jag skall på spinning, sista 5 min var hemska
* Inte ha på sig en t-shirt med väldigt vid hals när man skall spinna, ( det är ju inte meningen att blotta mig för instruktören på detta sättet)
Jag och mitt guldkort
Jag fick mitt nya VISA kort i går för att mitt gamla har snart passerat mitt bäst-före-datum. Jag blir lite stressad varje gång jag får ett nytt kort, det går ju tre år mellan gångerna. Det markerar ju en ny tidsperiod i ens liv då man egentligen borde befinna sig i en ny fas. Sist jag fick ett VISA kort bodde jag hemma hos mina föräldrar och pluggade på Komvux. Det där med att flytta hem var bara under en kort tidsperiod och jag insåg redan då att det inte skulle vara min bästa idé. Om det är någon tjej som har provat att gå från att bo själv i ett par år till att bli inneboende hos sin föräldrar igen så vet de kanske vad jag pratar om. Att gå från den underbara tystnaden i ens egna hem till:
- Har du städat ditt rum? Är det dina saker som ligger här? Kan du sänka musiken? När kommer du hem? Vart skall du förresten? Nu skall vi städa! etc
Det känns som man föryngras, man går från en ung kvinna till en fjortonåring igen, ingen bra idé!
Jo men det här med VISA-kort. Jag har blivit uppgraderad, jag kan numera kalla mig för förmånskund. Det blir man om man är lite smart och placerar alla sina bankärenden i samma bank. Och så är det en sak till, antingen så måste man ha minst 300´på ett eller flera sparkonton eller så måste man ha ett lån på minst 300´. Gissa vilken kategori som jag passar in under som student..
Men det roliga är att jag som fattig student placeras i samma fack som de med en massa pengar på kontot. Och vet ni hur de vill tacka en? Jo genom att skicka ett guldkort med en massa kredit. Hallå!! Om jag nu redan har ett lån hos er, pluggar och bor i gettot, känns det då som jag är i behov av ett kreditkort? Jag älskar att shoppa, och med ett kreditkort så kan jag se framför mig hr jag medverkar i ett avsnitt av lyxfällan. Frågan är då. Hur tänkte de där???????
Som ni kanske förstår så tackade jag nej till detta generösa erbjudande. Det enda guldkortet som jag har är mitt guldkort på gymet och det finns det ingen kredit på, det enda som krävs för att få det är att man signar upp sig på ett år och man får inga direkta fördelar alls med det. Och det är vad jag kallar ett bra guldkort....
Mitt frikort
Nu har jag sett ännu ett avsnitt med min idol Cesar Millan. Denna man är helt fantastisk (och ett av mina frikort) och jag är lika imponerad varje gång. Och nu har jag en massa energi att sätta igång med Ronja. En hund som jag skall passa 2-4 dagar i veckan. Jag träffade henne i dag för första gången. En korsning mellan schäfer/doberman på 2,5 år. Tog en promenad med henne och hennes matte innan jag hälsade på henne. Det är en tuff och ganska dominant fröken. Men märkte att när jag hälsade på henne i slutet av promenaden så är hon en väldigt mysig liten hund som lyder ganska snabbt. Hon försökte hälsa på sitt vanliga sätt genom att hoppa och pussa folk på munnen vilket är ett väldigt dominant sätt att hälsa på en främling. Men efter en snabb korrektion på halsen på henne så satt hon som ett ljus och bara väntade på att bli klappad och få något nytt att göra. Ägaren stod bara och tittade innan hon sa
-så har hon aldrig gjort innan, hon brukar gå fram mot människor så de blir rädda innan hon hoppar efter dem så de nästan springer därifrån..
Det skall bli jätte kul att jobba med denna hunden för att se om man verkligen lärt sig något av alla dessa tv-program. Är det så att jag inte har lärt mig tillräckligt så lär jag märka det i form av ett kärleksbett eller två. det är ju som sagt en väldigt dominant fröken. Ägaren kommer i morgon och lämnar extra nycklarna till sin lägenhet så jag kan hämta hunden när jag vill =)
Just nu är det en dålig kopia på Cesar på tv, kan säga att han kommer aldrig bli något frikort, bara en sämre kopia...
november ljus och monster
Dagens terapi bestod av storstädning. Finns inget bättra sätt att rensa tankarna. Så nu har jag sannerat mitt hem, städat, rensat akvariet, tvättat fönster, tvättat gardiner och skrubbat hela köksfläkten innifrån och ut. Jag har också tvättat nio maskiner, så nu har jag rena lakan i sängen och rena handdukar i badet och så behöver jag inte gå runt i "ful-trosorna" längre. Så skönt, också ligger det en svag lukt av ajax, sköljmedel och citrongräs i hela lägenheten.
På kvällen var jag och två av tjejerna ute och gick november ljus som de kallas, en 5 km lång slinga genom stan som är upplyst med en massa olika kreationer, allt från en discokula i tunneln vid under spåret till en massa kristallkronor som hängde i träden nere vid ån. Det var mycket fint, och samtidigt mycket fult, konst kan verkligen variera..
På vägen hem så går jag och pratar med tjejerna och när jag tittar upp ser jag plötsligt en väldigt glad liten staffe som ser på mig och viftar på hela kroppen. Det var mitt lilla monster som var ute och gick med sin flickvän Vilda och en vilt främmande tjej, hundarna var verkligen ute och gick med tjejen, hon hade inte tillstymmelse till kontroll på någon av hundarna. Jag måste säga att jag blev lite irriterad, jag har lagt ner två år på att få en otroligt lydig hund som aldrig ens skulle tänka tanken på att dra i kopplet. Så ser man honom nu och han påminner mer om en draghund.. Fick i alla fall en massa goa staffepussar både av monstret och hans flickvän innan vi gick vidare. Kändes jätte konstigt att möta honom så, men han verkar lycklig i alla fall, och tjejen som åkte efter hundarna var en vän till hans nya familj som bara skulle rasta dem..
Jag har hittat en granne som behövde hundvakt till sin dobbis/shäfer korsning. En tik på ca 5 år som är ganska dominant som man kan jobba lite med. Är man ändå ute och går varje dag så kan man lika gärna ta med sig Ronja som den lilla donnan heter och få betalt för det, skadar ju inte med lite extra pengar när man är student.. Hon fungerar även bra som vakthund och det kan ju vara bra, har hänt en hel del överfall och våldtäkter här i det sista.. Plus att det kan vara skönt att ha en hund här hemma igen ibland. Är ju jätte tomt här utan mitt lilla monster. Det har gått snart 7 veckor sedan han flyttade men jag har fortfarande inte kommit mig för att ta bort hans skålar, bädd eller leksaker..
Killen är i Dubai så jag måste ju hitta på något att göra. Det känns jätte konstigt att bara kunna prata med honom en gång om dagen. Vi bruka ju prata i timmar om dagen i telefon när vi inte ses, nu blir det sa fem minuter om dagen. Saknar honom så mycket och jag behöver sex innan jag dööööör.. Men men en och en halv vecka till så... Får väll göra det bästa av saken och passa på att träna och plugga i två veckor.. Problemet är bara att när jag är uttråkad eller deppig så shoppar jag. Kan bli en jobbig period för mitt konto..
segis
En hel dag hemma på soffan kändes som något som jag behövde i dag. Måste ladda för en tur på stan i morgon och sedan pilates på eftermiddagen...
Besviken
har ni tänkt på hur snabbt det visar sig vilka som är ens riktiga vänner när man råkar ut för tråkigheter?
Efter en bilolycka för ett par år sedan så tycker jag inte om att åka bil, och absolut inte när det är halt ute. Det har till och med gått så långt att jag kan känna lätta ångest känslor över bilåkning vilket bland annat min kille har fått erfara då jag är en väldigt aktiv passagerare som håller koll på allt i trafiken. jag har också kommit fram till att jag är deprimerad vilket är lite konstigt då jag är upp över öronen och vet att det är besvarat. Det är hemskt att säga men jag har alltid haft inställningen att det är svaga människor som blir deprimerade, det är väl bara att rycka upp sig och ta tag i livet om det känns tungt. Det var innan en nära vän råkade ut för det och nu jag tydligen.. Ingenting är kul längre, och jag orkar inte tag tag i de känslorna, inte just nu. Men nu vet jag att min vän som råkade ut för detta gick på KBT (Kognitiv Beteende Terapi) och blev mycket bättre, så nu har jag bokat ett läkarbesök för att på så sätt få hjälp vart jag skall börja. Jag vill inte må så här och jag vet att jag inte behöver det. Jag behöver bara få lite hjälp att få ordning på mina tankar och funderingar..
Men nu till mina funderingar, jag har som sagt berättat detta för mina vänner, både hemma och här och även för kille. Mina vänner hemma och framförallt killen tog det jätte bra och har verkligen varit stöttande. Mens mina andra vänner, framförallt tjejen som själv haft samma problem har mörkat och låtsas som det regnar. Inte ett ord har yppats sedan jag berättade det. Är inte det konstigt, det är en väldigt jobbig känsla att bli besviken på människor som man trodde var ens vänner.. Är inte det konstigt? Men men, det bevisar väll vilka ens riktiga vänner är som man kan lite på när det behövs. Jag hoppas bara att de där hemma vet om att om det är något så kommer jag alltid ställa upp för er. Det är ju det man har vänner till..
