Snorfabriken
Kom tillbaka till staden som gud glömde i onsdags. Var en halvdag i skolan när jag mådde lite krasst. På kvällen kom skiten. Så istället för att ha kunnat visa min, kanske inte så stora, bränna (men det var i alla fall skillnad från det att vi åkte) så har jag legat sängliggandes i tre dagar i feber och halsont.
Pratade med killen första dagen och hans råd var att jag måste få i mig lite vatten i alla fall. (När man är sjuk lyssnar man tyvärr på alla som ger en råd för man tror att de vet vad det talar om.. ) Resultatet?? Jag spydde för andra gången ofrivilligt i mitt liv (första gången var när jag var 10 och kräktes en gång) Apelsinen och clementinen som jag tvingat i mig på morgonen var nu helt för jäves. Det var då jag insåg att det bor en massa Wana Be läkare där ute (mamma och en kompis hade sagt samma sak på telefon en timma tidigare). Så då stängde jag av luren och kröp ner i sängen med datorn och kollade igenom hela första säsongen av Mia och Klara och tyckte otroligt synd om mig själv eftersom ingen ringde (vilket inte var så konstigt eftersom jag stängt av telefonen)
Men nu ligger jag här i alla fall och känner mig som en stor bakteriehög. Snoret rinner och man hostar pendlar mellan rena attacker och slöhostande. Tycker fortfarande synd om mig själv och har försökt lura över folk hit men det är tydligen ingen som vill komma hit och vårda mig..
Kommentarer
Trackback
