my confessions

Gårdagen var en mardröm som innefattade en fyra timmars bussresa där jag tvingades att tänka på annat för att inte kräkas. De säger ju att man skall sitta längst fram i bussen om man är åksjuk. Det borde ju gälla om man är bakis med. Men tydligen inte, det var inte bra för min nerver att behöva se hur vår (inhyrda) busschaufför använde sig av sin buss som en murbräcka för att ta sig fram på avstängda vägar. Han hade inga planer på att stanna för att hans fil blockerades av en arbetande bil utan han valde att byta fil och trycka sig in mellan de andra bilarna, (sedan var det deras problem om det skedde med eller utan skador på de andra bilarna), han hade chicken race med en kille i en mötande bil mot och över ett farthinder. Det var bara plats för en att köra över år gången, problemet var att vare sig chauffören eller killen hade tänkt stanna och vänta så de körde samtidigt. Det var ungefär här jag höll på att dö av en hjärtinfarkt. Mina ben skakade när jag kravlade av bussen. Klockan halv sju var jag hemma, vid halv nio sov jag som ett barn på soffan, helt utmattad. Jg kan säga att jag har haft bättre dagar, helt säkert, jag skojar inte!