Jobbiga barn!!
Jag är lite seg i dag måste jag säga, man skulle nästan kunna skylla på att jag är bakis även om så nog inte är fallet, drack ju bara bubbel i går ju.. Men när jag tycker som mest synd om mig själv i morse så inträffardet som jag trodde jag skulle slippa ett par år, mens. FAN!! Jag trodde att man hade slutat med det, jag var ju världens bästa tjej sa killen när jag berättade att jag var fri från sådanna dumheter pga fantastiska hormonpreparat. Undra hur han tar det när jag berättar att jag kanske tagit ut segern liiiiite grann i förskott, (kommer jag fortfarande att vara världens bästa tjej?? ).
Lyckades i alla fall ta mig ut på promenad med monstret i området (gettot) och letade efter en lekkamrat till honom utan lycka. Mötte en tant med en vit liten pälsboll som gav monstret onda ögat så där var det inte ens någon idè att fråga om de fick leka lite. Sedan kom det en enormt stor schäfer hanne som var ute och gick med en ful tant som hängde som en trasa efter i kopplet, så där blev det heller inget leka. Men så kommer det två barn, en svensk och en mörk.
- Får man klappa??
- Självklart.
Den blonda lilla ungen trampar fram till monstret på sin cyckel och håller på att köra över hans tassar i sin iver att få komma fram. Men monstret gillade inte honom utan ville fram till den andra ungen som inte kom fram. Men det visade sig ju som vanligt att ungen var livrädd för hunden och slängde sig av cyckeln.
-Är du rädd för hunden? frågar jag
-Nej, varför skulle jag vara det?
(Hmmm kanske för att du var på väg att rasa ner i asfalten med huvet före då du släng dig av cyckeln för att komma bort från honom)
- Bara undrade, men stå bara still om han kommer fram och du inte vill hälsa.
Sakt och gjort, ungen stannar upp och monstret sätter sig framför ungen.
-Vad är det för röd sak som han har under magen?? frågar ungen med ögon helt plötsligt stora som tefat och stirrar ner mellan monstret bakben.
-Röd sak? nu förstår jag inte vad du pratar om, han är ju svart ser du väll. (som tur var så var den "röda saken" infälld nu igen) Nej nu måste vi hem, hejdå!!
Puh.. den kunde ha blivit jobbig. Ungefär som när jag var på ridläger och skulle ha frågelekar med barnen framför deras föräldrar. När det gått tre minuter så var det slut på frågor i pärmen sådå fick man hitta på egna..
- Vad kallas det hästen har på sig runt huvudet då de går i hagen?
- EN GRIMMA!!! skriker alla barnen i kör.
- Bra, hmmmm, är det någon som vet vad det är för skillnad på en valack och en hingst? frågar jag
- Nej!!
Helt plötsligt utbrister en förälder:
- Nej men vi ser verkligen fram emot att höra din, självklart väldigt pedagogiska, förklaring Maria..
Aouch!!! Touché..
-Ojoj så mycket klockan blev
- Så mycket är hon inte än, nå Maria?? (självklart samma elaka förälder)
- Jo ni förstår att en hingst kan bli pappa, det kan inte en valack (smart förklaring enligt mig själv) kläcker jag ur mig lite lätt rosig om kinderna..
Det var nära ögat..
