my confessions

Lördagen blev sedan allt annat än planerat. Planen vara att vi skulle ha schlagerkväll hemma hos P&C och samtidigt passa på att inspektera deras nya lägenhet. Så jag E, I och H (iklädda softar kläder) stannade till på butiken, inhandlade en obsen mängd med godis och 4 liter Cola light (man måste ju jämna ut sockerintaget lite). Ramlade in hos P samtidigt som Charlott Perelli äntrade scen. Sedan följde en jätte trevlig kväll där jag insåg hur mycket jag saknat "mina" gamla grabbar. Familjen var samlad för första gången på ca sex månader. Vi skrattade åt Björn (denna underbara lilla människa) hånskrattade åt Nordman och Christer Sjögren, kommenterade allas uppträdande, kläder och utseenden. När schlagern var slut och vi var fullproppade med godis och cola så var det någon som kom på den fantastiska ideen att vi skulle gå ut.... Meningen varatt vi skulle på en brun pub och ta ett par öl bara, men där var det fullt så då skulle vi på det vanliga stället i stället där det var schlagerkväll. Jag och I smet snabbt hem till henne, slängde på oss en snabb krigsmålning, fixade snabbt ordning håret, jag fick låna en massa blingbling och vips så var man redo för en helkväll och klockan vara bara halv ett. Ett par små järn och sedan smet vi in på stället. Där inne var det skön stämning, schlagern brölade ur högtalarna dansgolvet var fullt och majoriteten var killar där inne. Sedan var det jag och I som pendlade mellan att skaka rumpa och baren. Hade så kul. Kan säga att jag hade träningsvärk i magen och var stel i musklerna på söndagen för jag hade skrattat och dansat så mycket.. Varför övrigt en väldigt trött flicka igår som tillbringade dagen på soffan. Kollade på en film som hette "the notebook". Jag hade troligtvis gråtit till den i vanliga fall också, men med mina bakisnerver så blev det genast mycket värre. 2 timmar låg jag inne och storgrät. Det var en av de finaste filmerna jag sett på länge, börjar nästan snyfta igen när jag tänker på den..

Var sedan ute med E på långpromenad på kvällen, det kändes verkligen som årets första vårdag, alla hormonerna i kroppen löper ju amok,det var nästan så jag blev lite kär i E. Synd bara att jag inte är hans smak in a million years.. Men som tur var så valde Mr Mystery man att höra av sig då. En väldigt trevlig överraskning då jag inte trodde inte att jag skulle höra av honom på ett par dagar. Men nu sitter man i alla fall här och väntar på att han skall komma.. Men det här med vår, det är nog bara att glömma ett tag till, har vräkt ner snö hela dagen..... Men det går bra, för jag mår bra ändå så länge jag slipper cykla =)