ingen sympati alls

Jag håller på att bli tokig. På tisdagen (nyårsdagen) så låg vi på soffan hela dagen. På onsdagen vaknade jag med en dunderförkylning hemma hos M och S. Jag hade lovat att följa med M till stallet och rida på morgonen. Jag var inte det minsta sugen på det när jag vaknade på morgonen med ett huvud som kändes som det hade vuxit två storlekar på natten och en hals som kändes som den var full av taggtråd. Men har man lovat så har man. Satte oss i alla fall i bilen och åkte ut till Onsala. Stoppade till hos föräldrarna för att byta om till något lämpligare att rida i innan vi åkte ner till stallet. Väl där nere så hade man glömt allt vad förkylning hette. Det var helt underbart att vara i stallet igen. Kom upp på hästarna och skrittade iväg. Det var kallt ute men ändå skönt. Hästen jag satt på var lite morgon trött men efter att ha fått springa lite så vaknade hon till. Ridturen var över allt för fort dock. Efter det så var det bara rätt hem. Ner i ett varmt bad och sedan pendlade jag mellan soffan, sängen  och datorn hela dagen. Det fanns ingen som tyckte så synd om mig som jag gjorde..
Skulle egentligen ut och rida i går morse också men när jag vaknade första gången vid fem så kände jag hur min kroppstemperatur stigit minst 20 grader. Jaha då hade man fått feber också. Fick messat bruden att jag inte kommer (trodde jag i alla fall) men det visade sig att jag hade somnat på telefonen innan jag skickat iväg messet. Dagen i går gick åt till att sova och kolla på film. Men i dag är man lite piggare och det kliar i hela kroppen. Allt jag vill är att få träffa mina vänner, att få lite andra människor än mina föräldrar. Dom är helt fantastiska, men när dom inte ens kan ta hand om sin dottter när dom ser att hon är en hårsmån från döden så är jag hellre med chicksen. Men snart e det dags. I kväll skall jag på bio med brudarna (och S)  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0