Drama, statistik och drakar
Jag måste bara få ångra mig om en sak från ett tidiga inlägg. Jag tycker inte alls om dramatik (fr inlägget: 30-års kalas) Speciellt inte när det handlar om en liten grej som sprider sig som en löpeld, när det går från ett kul skämt till en jätte grej. Jag trodde att jag slutade på dagis för 22 år sedan men tydligen inte. Växer man någonsinn ifrån dagisfasonerna?
Undrar hur mycket statistik man kan trycka in i huvudet innan det tar stop? Vår tenta-p har inte ens börjat (nästa vecka) och jag drömmer redan om formler och standardavvikelser på nätterna. En väldigt vis vän till mig försökte förklara, - för att på riktigt förstå vad statistik handlar om så måste du försöka sätte in det i det verkliga livet. Om vi tänker att x är antalet killar du dejtat de senaste åren, den oberoende variabeln, och y är hur dom var som personer (hur dom levde upp till dina krav och ideal), den beroende variabeln, sedan räknar du ut ett medel tal utifrån detta. Om du sedan räknar ut standardavvikelsen ∑(χ-‾x)² /n-1 så kan du se hur mycket dina gamla dejter avviker från dina normala önskemål och krav..
Fin förklaring men hjälper föga lite. håller mig i stället till det gamla uttrycket "det finns lögn, förbannad lögn och så finns det statistik".
En fördel med denna pressen/stressen är ju att man slipper planera vad man skall göra på fre/ lör kvällarna de närmsta två veckorna, att festa är inte att tänka på så det blir två vita veckor med näsan begravd i de väldigt intressanta böckerna: "statistik för beteendevetare" och Hinkel. Nje så illa är det faktiskt inte alltid, det är bara väldigt frustrerande när man inte förstår. Ibland kan man sitta en hel dag med ett kapitel utan att förstå någonting. Men helt plötsligt ramlar poletten ner och man känner att man blivit lite smartare så går man vidare till nästa kapitel, men där är det stop igen. M.a.o de lyckliga stunderna är få och korta när man läser statistik. Men när de väl kommer är de väldigt fantastiska. Kan nästa sammanliknas med en annan känsla..
På tal om det E, grattis till återuppvaknandet av draken ;-) Men du vet vad vi förväntar oss...
Undrar hur mycket statistik man kan trycka in i huvudet innan det tar stop? Vår tenta-p har inte ens börjat (nästa vecka) och jag drömmer redan om formler och standardavvikelser på nätterna. En väldigt vis vän till mig försökte förklara, - för att på riktigt förstå vad statistik handlar om så måste du försöka sätte in det i det verkliga livet. Om vi tänker att x är antalet killar du dejtat de senaste åren, den oberoende variabeln, och y är hur dom var som personer (hur dom levde upp till dina krav och ideal), den beroende variabeln, sedan räknar du ut ett medel tal utifrån detta. Om du sedan räknar ut standardavvikelsen ∑(χ-‾x)² /n-1 så kan du se hur mycket dina gamla dejter avviker från dina normala önskemål och krav..
Fin förklaring men hjälper föga lite. håller mig i stället till det gamla uttrycket "det finns lögn, förbannad lögn och så finns det statistik".
En fördel med denna pressen/stressen är ju att man slipper planera vad man skall göra på fre/ lör kvällarna de närmsta två veckorna, att festa är inte att tänka på så det blir två vita veckor med näsan begravd i de väldigt intressanta böckerna: "statistik för beteendevetare" och Hinkel. Nje så illa är det faktiskt inte alltid, det är bara väldigt frustrerande när man inte förstår. Ibland kan man sitta en hel dag med ett kapitel utan att förstå någonting. Men helt plötsligt ramlar poletten ner och man känner att man blivit lite smartare så går man vidare till nästa kapitel, men där är det stop igen. M.a.o de lyckliga stunderna är få och korta när man läser statistik. Men när de väl kommer är de väldigt fantastiska. Kan nästa sammanliknas med en annan känsla..
På tal om det E, grattis till återuppvaknandet av draken ;-) Men du vet vad vi förväntar oss...
Kommentarer
Trackback
