my confessions

Jag är en människa som brukade älska söndagar. Innan jag flyttade till staden som ingen egentligen vill bo i (bortsett från vi som måste) så bodde jag i en massa år bland fjällaporna i deras huvudstad. Jag pratar självklart om Oslo. Denna underbara stad, där finns verkligen allt man kan önska, och lite därtill (som tex 75000 andra svenskar). Jag jobbade på krogen och hade jätte kul. Kunde gärna jobbad 6 dagar i veckan, varav 5 dubbelvakter, bara jag fick vara ledig på söndagar. Det är ju en helig dag, allt var stängt och det fanns inget annat att göra än att chilla. <br />Det råder liksom ett lugn över storstan på söndagar. Det är få människor ute och går, och dom som är det lunkar snarare än går. Söndagar var gjorda för att luncha på stan med tjejerna, fika, gå promenader etc, speciellt på hösten /vintern. Man byltade på sig en massa kläder, möttes upp utanför Kaffe pikerne, köpte med sig en takeaway kaffe och så gick vi runt i parken och skvallrade om veckan som har gått och såg på alla andra som bara gick runt och mös. <br />Lite senare på kvällen var det bara att gå hem, ta en dusch, raka benen, ta på en lämplig parningsdräkt och så gick man ut på krogen och träffa alla vännerna och skaka rumpa hela natten. Jobbar man på krogen i Oslo lär man känna en massa andra folk inom branschen. Det blir lite att alla känner (till) alla, och alla går på söndagar och då på samma ställen, det blev nästan lite som en stor hemma fest varje gång. Gud vad man saknar det. Oslo är en helt fantastisk stad.<br />Här i staden (byn) är det som hela stan dör ut på söndagar. Allt är stängt, det finns ingenstans att promenera (om man bortser från att gå runt i en tråkig skog eller promenera runt den smutsiga ån). Alla människor har låst in sig, finns inget att se på, och staden har jag hört, är klassad som en av de fulare i Sverige. <br /><br />Jag brukar ju älska söndagar. Men här är söndagar inte alls kul. Ett val som man har dock är att gå på det enda öppna köpcentret, som sitter ihop med Ikea, och slåss med alla barnfamiljer. Gjorde misstaget att gå dit en gång med en kompis, bakis en söndag (löningshelgen). Detta var nått av det värsta jag gjort i hela mitt liv. Inte nog med att man var tvungen att pressa sig fram mellan 300000 snoriga, skrikiga ungar, 500 pensjonärer med rullatorer och 800000 hysteriska föräldrar. Nej just denna dagen så var dagen då en gammal idoldeltagare skulle uppträda, och inte vilken som helst utan det var den docksöta, blonda killen. Så köpcentret hade även invaderats av en miljon tuggumiluktande, hårdsminkade och hysteriskt skrikande fjortisar. Och eftersom jag har passerat 25 så får jag numera riktiga baksmällor. Hade någon gett mig en pistol den dagen så hade jag nog gjort slut på mitt egna lidande på plats..<br /><br /><br />Missförstå mig rätt, jag tycker om människor (de flesta). Men tar man allt för många och trycker ihop på en allt för liten yta då kan det bara gå på ett sätt..<br />Så vad har jag då lärt mig av detta? Shopping kan ibland tom vara riktigt obehagligt (fast det är ytterst sällan).