R.I.P. Lilli
Jag har ju inga barn, när jag tänker efter så tycker jag inte ens om ungar, finns ju alltid undantag, som t.ex. L & R´s två söta söner. Fast det är klart att jag skall ha egna barn i framtiden, mitt ego är alldeles för stort för att inte föröka mig. Världen kan ju inte vara utan en mini me =) Men jag är säker på att bara för att jag skaffar egna barn så kommer inte det leda till att jag börjar tycka om alla andras ungar. Mitt barn, andras ungar
Det enda jag kan känna att är lite tråkigt när man lyssnar på alla andra som börjar yngla av sig är att dom får gå ut och handla små söta kläder till ungarna. Men nu har jag ju såpass tur att jag har en liten hund som jag kan köpa kläder till. Det är jätte kul att kunna klä på honom diverse olika kreationer, känslan är dock inte ömsesidig. Har ni någonsinn sett en staffe hanne iklädd en turkos stickad polotröja med vita muddar och en stor döskalle på ryggen? Matte är jätte stolt medans det lilla monstret sittstrejkar på trappan, det otacksamma lilla djuret. Fast nu är ju dogge borta =(. Men nu är det så att jag är en stolt matte till fyra små fiskar också. Eller jag var i alla fall igår. Innan jag åkte till skolan i går så tittade jag till Jean Paul, Jean Pierre, Lilli och Sussi som dom nu heter, ( dom är homosexuella alla fyra, jag tänkte att det måste vara enklare att ha homosexuella fiskar så dom inte förökar sig.. ) Dom mådde i alla fall bra när jag åkte. I morse när jag vaknade så gick jag som vanligt ut i köket för att laga kaffe och tittade ner i akvariet och inser att något eller snarare någon saknas. Det vara bara tre firrar kvar, som simmade i alla fall. Det enda som fanns kvar av Lilli var en halvt uppäten kropp, med ett öga och inga fenor. Mina tre små raringar har dödat och ätit upp en av sina egna. Och medan jag står där och tittar så tar Sussi tag och börjar tugga på det andra ögat. Efter att ha sovit ca 9 timmar på två dagar så var jag inte helt säker på att det inte var en hallucination. Det kunde det vara så att Lilli egentligen levde men, bara sov lite på botten, så jag lämnade kvar kroppen i akvariet. Tänkte att är det så att hon verkligen var död så är det ändå för sent, hon går ju ingenstans, och sedan kan ju de andra behöva få se på Lilli och sedan ta dagen till att fundera på sina synder, vad dom gjort fel och hur dom skulle kunna ha gjort det annorlunda till nästa gång. Man måste vara bestämd i sin uppfostran..
Kom hem i alla fall efter ett par timmar och då var det tyvär ingen tvekan om saken. Lilli hade vandrat över till andra sidan. R.I.P. Lilli.. Hennes kropp flöt runt på ytan med rumpan i vädret och huvudet nedåt, runt, runt, runt. Hon fick en stillsam begravning i toaletten medans jag pratade med I på telefon som tyckte det var fruktansvärt roligt att jag återigen hade misslyckats med ett försök med att hålla något vid liv i mitt hem, det är bara att se på mina blommor för att se hur bra det brukar gå... Funderade sedan i ca 5 min om Lillis kompisar skulle få följa med henne ner i avgrunden fast jag tror att min karma kan bli lite upprörd om jag spolar tre friska levande fiskar i toaletten bara för att de har varit olydiga..
Inser precis att jag sitter och bloggar en halv sida om en död fisk. Jag behöver nog komma ut mer...
Kan det inte bli helg snart? På lördag är det äntligen dags.. Jag skall ner til J och hälsa på. Måste ju se hur hon har det i polisstaden :-) Men innan dess så måste man ju jobba två dagar. Jag har svalt min lathet och gått tillbaka till att bli servitrasa.. Insåg att jag måste jobba eftersom en del idioter som man känner inte kan betala tillbaka sina skulder.. Men jag tror att det kommer bli ganska ok, det nya jobbet verkar vara ett soft ställe..
Det enda jag kan känna att är lite tråkigt när man lyssnar på alla andra som börjar yngla av sig är att dom får gå ut och handla små söta kläder till ungarna. Men nu har jag ju såpass tur att jag har en liten hund som jag kan köpa kläder till. Det är jätte kul att kunna klä på honom diverse olika kreationer, känslan är dock inte ömsesidig. Har ni någonsinn sett en staffe hanne iklädd en turkos stickad polotröja med vita muddar och en stor döskalle på ryggen? Matte är jätte stolt medans det lilla monstret sittstrejkar på trappan, det otacksamma lilla djuret. Fast nu är ju dogge borta =(. Men nu är det så att jag är en stolt matte till fyra små fiskar också. Eller jag var i alla fall igår. Innan jag åkte till skolan i går så tittade jag till Jean Paul, Jean Pierre, Lilli och Sussi som dom nu heter, ( dom är homosexuella alla fyra, jag tänkte att det måste vara enklare att ha homosexuella fiskar så dom inte förökar sig.. ) Dom mådde i alla fall bra när jag åkte. I morse när jag vaknade så gick jag som vanligt ut i köket för att laga kaffe och tittade ner i akvariet och inser att något eller snarare någon saknas. Det vara bara tre firrar kvar, som simmade i alla fall. Det enda som fanns kvar av Lilli var en halvt uppäten kropp, med ett öga och inga fenor. Mina tre små raringar har dödat och ätit upp en av sina egna. Och medan jag står där och tittar så tar Sussi tag och börjar tugga på det andra ögat. Efter att ha sovit ca 9 timmar på två dagar så var jag inte helt säker på att det inte var en hallucination. Det kunde det vara så att Lilli egentligen levde men, bara sov lite på botten, så jag lämnade kvar kroppen i akvariet. Tänkte att är det så att hon verkligen var död så är det ändå för sent, hon går ju ingenstans, och sedan kan ju de andra behöva få se på Lilli och sedan ta dagen till att fundera på sina synder, vad dom gjort fel och hur dom skulle kunna ha gjort det annorlunda till nästa gång. Man måste vara bestämd i sin uppfostran..
Kom hem i alla fall efter ett par timmar och då var det tyvär ingen tvekan om saken. Lilli hade vandrat över till andra sidan. R.I.P. Lilli.. Hennes kropp flöt runt på ytan med rumpan i vädret och huvudet nedåt, runt, runt, runt. Hon fick en stillsam begravning i toaletten medans jag pratade med I på telefon som tyckte det var fruktansvärt roligt att jag återigen hade misslyckats med ett försök med att hålla något vid liv i mitt hem, det är bara att se på mina blommor för att se hur bra det brukar gå... Funderade sedan i ca 5 min om Lillis kompisar skulle få följa med henne ner i avgrunden fast jag tror att min karma kan bli lite upprörd om jag spolar tre friska levande fiskar i toaletten bara för att de har varit olydiga..
Inser precis att jag sitter och bloggar en halv sida om en död fisk. Jag behöver nog komma ut mer...
Kan det inte bli helg snart? På lördag är det äntligen dags.. Jag skall ner til J och hälsa på. Måste ju se hur hon har det i polisstaden :-) Men innan dess så måste man ju jobba två dagar. Jag har svalt min lathet och gått tillbaka till att bli servitrasa.. Insåg att jag måste jobba eftersom en del idioter som man känner inte kan betala tillbaka sina skulder.. Men jag tror att det kommer bli ganska ok, det nya jobbet verkar vara ett soft ställe..
Kommentarer
Trackback
