my confessions

Människor från södra Sverige är så känsliga, förstår inte varför.. Jag satt i telefon med min underbara kompis J häromdagen. En av mina bästa vänner som jag aldrig ser längre eftersom vi bägge har flyttat från kära Götet till varsinn liten håla i Sverige. Men vi pratar en del med i telefon. Nu berättar hon i alla fall att hon hade haft en redig pruttfylla kvällen innan. Hon läser just nu andra året på polishögskolan och eftersom det är mest grabbar där så blir det att hon hänger med dem. Och är man ute med grabbarna så dricker man med (som) grabbarna. Vad kära lilla J fortfarande inte har förstått dock är att hennes späda lilla kropp klarar inte lika mycket sprit som en 95 kg tung kille. Men jag misstänker att hon gav det ett ärligt försök att bevisa motsattsen i alla fall innan hon gav upp, om jag känner henne rätt.. I alla fall, efter att ha prata i ca en timme så hör jag plötsligt en grov mansröst i bakgrunden, och han pratade inte rikssvenska så som vi i Göteborg gör utan snarare med den grova dialekt som de som kommer mycket längre söder ut pratar med. Och av någon konstig anledning så kände båda jag och J att det var på tiden med lite hederlig allsång. (Ibland funderar jag på om hon kan vara en förlorad tvillingsyster eller om vi vart klonade eftersom hon så ofta kan läsa mina tankar, eller så är vi bara skadade bägge två). När denna underbara känsla kommer i kroppen så är det ingen idè att försöka stoppa den. Så vi tog i från botten med våra späda små änglaröster och sjöng (en del kanske snarare skulle säga vrålade, men vi säger sjöng) våran fina sång som ungefär handlar om att vi borde klippa bort en liten del av Sverige och i stället ge den till det söta lilla landet som ligger vid sidan av oss eftersom det är så litet och så de pratar nästan på samma sätt. Vad jag inte visste var att kära J satte på högtalaren i samma sekund som vi tog våran första ton. Oj så arg han blev! Det hela slutade i alla fall med att killen ifråga tog på sig kläderna medan han mumlade något om "jävla Göteborgare" och gick hem. Så nu tror jag att alla J`s planer om att få göra lite "fy skäms" mellan lakanen med denna killen gick i stöpet. Plus alla mina planer på att komma och hälsa på henne. Det var ju min stora chans att få leka lite syndiga lekar med en man i polisuniform. Det var ju min biljett till uniformsparadiset.. *suck* Ja ja, shit happends. Nej nu e det väll dags att ta en dusch, ta på sig en lämplig parningsdräkt och gå på bio med en annan av mina underbara kompisar, I (det är tur att jag har så många underbara vänner) och kanske försöka övertala henne till en liten liten krogrunda efter det, hoppas bara att hon är lättövertalad i dag. Känner att jag kan behöva lite terapi.. Hon borde snart börja ta betalt för alla timmar hon tillbringar som min psykolog. Den lilla stackarn kom förbi i måndags efter att jag ringde och tjöt för jag hade haft första smällen med Q. Sedan hade hon jag och kära José (Cuervo) en mysig hemmakväll.. Finns inget bättre sätt att bota sina kärlekssorger, var dock inte lika säker på det när jag vaknade dagen efter med universums värsta baksmälla. Men som sagt var, shit happends. Och det som inte dödar dig härdar dig..